torsdag 30 december 2010

9.3.2008 22:41:53 Tå-tal fotboll

Så årets första utomhusmatch är spelad och klar. Det var ju med en känsla av antiklimax då matchen blivit flyttad från Bengtböle till IP och därmed blev Lemlänningarna berövade chansen att se sina hemmasöner i aktion (Dan S är den andra och vi är båda födda och uppvuxna i Jomala). Korsnäs stod på menyn och detta år hade de skickat sin andra 11, förra året slaktade dom oss. En tämligen lugn första halvlek med ett Calle Greiff mål och fullständig kontroll. Kaptèn Alèn hade i detta skede ännu inte fått kramp trots att han spelade höger mittfält. I den första riktiga närkampen jag gick in i kände jag hur motståndaren planterar en av sina dubbar rakt över min stortånagel och således också lägger tyngden där. Det var naturligtvis helt oavsiktligt och över på hundradelen av en sekund men vilken smärt sensation! Detta innebar inte bara att jag haltade hela första halvlek utan även att min 14 år långa svit av oblåa naglar kom till sitt slut. En vanlig fotbollsspelare har alltid en viss mängd blåa naglar och somliga, tänk Kjell Rosèn, har en samling så fula tår att en asgam skulle tänka sej för både en och två gånger innan den tog en tugga. Själv har jag alltså stoltserat med en samling söta små kultingar i sockan tills nu. Så fort jag lär mej hantera min telefon skall jag visa bilder på tån.

Övrigt saker i matchen som var värt att notera var att vår lille solstråle till närpes på vänstermittfällt gick och såg butter och trumpen ut och man undrar om detta är något barnen i ytternäs skola kommer att få sota för? Vidare tog de den gode Kaptèn Alèn hela 75 minuter att få kramp och enligt obekräftade uppgifter har detta inte hänt sedan hans förlossning (han slog då rekordet för världens minsta och spändaste vadmuskler). Den legendariske målvakten Dan ka skymtades också i närheten av planen men då det ryktas om att han vill bli en fotbollens Greta Garbo höll han sej i sin bil istället för att dela ut sina åsikter om hur fotboll borde spelas vitt och brett.


Andras kommentarer

Nej, nej och åter nej! Närpesen på vänster mittfält, som jag personligen tycker vi kunde kalla för Areta, var absolut inte butter! Däremot kändes benen fruktansvärt tunga redan på uppvärmningen, och vad det ska skyllas på vet nog ingen. Jag har dock mina aningar och tror att det förmodligen beror på en 2 veckors förkylning i kombination med en kroppshydda på 95 kg och en mjuk sugande plan. Sedan spelar säkert dagens föda baserad på 2 smörgåsar tillsammans med ungefär en halv snusburk in. Låter det rimligt? Men nej, någon annan form av buttrighet kunde inte finnas! (10.3.2008 15:48:59)
Krisse - - 79.133.3.157
Ditt svar på kommentaren:


Jag var visst och berättade för Kåke, Sami och Calle hur ni borde ha spelat, skilnaden var att jag inte ropade det åt er då jag inte ville ta den karamellen av tränarna. Jag döpte förresten om Alén till " Kramptén Alén " när han kom på byte. Han skröt dock stolt att om han spelar mittback kan han ibland klara sig till 78 minuten utan kramp! Kåke var så glad över mina råd att han bjöd på en kopp kaffe! Keegan skådades på arenan med hängande huvud, hans coach Löken hade petat honom från DUV laget som var på Sverige turné, de vann sin första match med 6-1 så han var ju ganska glad ändå. (9.3.2008 23:07:42)
Danka - - 79.133.12.118
Ditt svar på kommentaren:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar