I jobbet åkte jag till Lemland, detta är i sej inget underligt då jag pilar dit var och varannan vecka, mängden avfall däremot. Lemland har varit lugnt som en filbunke hela året och så förväntades det också vara denna dag, fulla välstuvade måleri och elektronik kärl (obs! Två kategorier inte en), massor av bilbatterier och fastolja så i slut ändan fick vi ente med oss allt.
I butiken träffade jag Häst-Linda och lilla Vilja, detta i sej skulle inte ha varit något underligt om det inte vore för min fasta övertygelse att do bodde i sverige. Så var alltså inte fallet och vi pratade en lång stund om barn av alla de slag. För jag vet inte hur månte gången lyckades jag slänga ur mej så där i förbifarten att vi skulle få barn i tron om att alla visste och blev varse om att alla inte alls vet allt om mej. I sej lite underligt med tanke på hur jag fläker ut mej i cyberrymden.
I hemmet var jag, eller närmare bestämt i sängen, när jag blev kissnödig och skulle gå ner i källaren för att lätta på trycket (husets vattenclossett befinner sej på den våningen om någon inte förstod). I den synnerligen branta trappan tappade jag balansen och halkade (eller "grindade" som min lillebror nog skulle kalla det) sju steg neråt men lyckades hålla mej stående. Sju steg räknade jag på dunsarna i efter hand: bambambam *litet uppehåll* "jag kommer att få leva!" bambam"jag kommer då trots allt!!"bambam *stopp* allt lugnt urinblåsa intakt. Slutet gott allting gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar