För ovanlighetens skull fick jag lämna min vanlige partner kvar på stationen idag då han redan klockan elva skulle sälja sin själ till djävulen. I det här fallet Nordea. Arbetsledaren och jag fortsatte till Saltvik beväpnade till tänderna då mina åsikter om Saltvikare kommit ut på nätet. Det enda bakhållet vi råkade ut för var i Kvarnbo där ett par banditer hade spärrat vår väg. Vi undvek mycket skickligt att hamna i skurkarnas klor genom att ta vägen förbi kyrkan. Saltvik var i övrigt en trevligare plats efter att de fått tillbaka sina sopkärl.
Någonstans här ringde min sekreterare för att fråga vad tusan jag hade för mej den 2 maj då jag tydligen inte varit på jobb. Några andra datum nämndes här, bland annat ett flertal i september. Det fina i kråksången var att jag bara behövde gå in på bloggen för att kontrollera vad jag haft för mej (ett flertal skärgårdsresor, en städdag samt en svår baksmälla).
Och på tal om skärgården så ringde Husö-Per just, det händer sannerligen inte var dag och skall sanningen fram har det aldrig hänt förut. Imorgon skall jag ha en liten "get-together" med hans skrot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar