När nu denna förkylning drabbat mej så svårt och jag står på randen till min dödsbädd (skall bara gå till kea och handla först, det blir plättar idag nämligen) måste jag berätta några saker som jag inte kommit ihåg att skriva tidigare.
På påsken, skärtorsdag tror jag, gjorde jag en bloggspot på sätt och vis. Det stod en typisk småbarnsmamma i den evighetslånga kön och så ut som man skulle tänka sej Jessica om hon fanns i sinnevärlden. Vi tittade så där länge på varandra, jag därför att jag är nästan blind och helst hade gått på tre meters avstånd för att se ordentligt och den förmodade Jessican för att det är obehagligt att bli påstirrad av smutsiga lasbilschaufförer i gula mössor.
Helgen efter tror jag att det var, när det blåste så heskt, trillade en frisbee ner ur en tall på gården. Denna frisbee åkte upp i trädet medan vi höll på att flytta in i huset. 3 och ett halv år hade den befunnit sej i trädet och varit svår att se och ännu svårare att få ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar