Lördagen var den Stora-Steel-fm-Dagen (helgdag i 17 olika länder) då vinterfesten går av stapeln. Chefen Fozzie hade gått runt och småfnittrat en hel vecka före så man visste att det var nåt på gång. Vi samlade oss vid idrottsgården, nästan 30 personer var vi och bland dom fanns HIK-Tommy som tillbringat fredagen med att snurra upp mej på fotbollsplanen. Kl.14:45:30 prick traskade vi iväg till den stora räddningsbassängen i sjömansskolan. Vi delade upp oss i två grupper där den ena klädde sej i flythalare och hoppade i bassängen och andra halvan stod på läktaren och ropade spydiga kommentarer om Urcellen Ellen. Fördelen var att vi fick en fingervisning om vad som förväntades av oss och nackdelen att när det var vår tur var overallerna blöta och kalla. Vi ägnade oss sedan att rädda varandra och oss själva trots att det mest såg ut som manligt konstsim. När vi sent om sider blev räddade ur bassängen med varierande grad av köldskador väntade bastu och dricka och en busstur till Eckerö.
Hopp ombord på M/S Eckerö (tror jag i alla fall, mitt omdöme börjar här svika) och middag i restaurangen. Jag avnjöt an lättrökt hjort med svamp (svampen var plockad separat och hade inte växt på hjorten). Mitt middags sällskap bestod av Uppsnurrar-Tommy, Präst(?)-Tove, Mia och Therese, för mej fullständigt okända personer men trevliga ändå. Det som här förvånade mej mest var kanske att samtalet bestod till största del av olika sorters kroppsljud och annat jag ingalunda förväntat mej av damer. När middagen var uppäten var jag tämligen mätt (jag hade ätit upp Toves halva oxe då hon kinkade med maten) så jag valde konjak till kaffet istället för efterrätt. Detta är den exakta tidpunkten det började gå fel.
Innan vi gick till baren hade jag blivit polare med två korpulenta finska damer i 50 års åldern, de hade bott i Sverige i 30 år och talade fortfarande med kraftig finsk brytning (surprise!). Vi körde presentationer av alla som var med men då hade jag redan övergett ölen till förmån för starkare varor och minns således inte ett smack av vad de andra gjorde, ej heller hur jag presenterades. Men så mycket vet jag att Frille tog ännu en usel bild på mej att lägga upp på nån hemsida. Elvis sjöng några Elvis sånger och jag minns att jag hade en brinnande lust att framföra Anarchy in the Uk men som tur var blev jag räddad av Emma. Hon pekade nämligen pricksäkert ut ett par Romer i lokalen och vips slog min ”minoritets förtjusning” undan min sånglusta, jag hängde med dessa äldre män resten av båtresan, fick t om telefon nummer till den enes fru (Hon var inte med på båten!).
När vi steg av i staden var jag säker på att vi var utanför landskapsstyrelsen och hade inte hittat till Arken om jag inte följt dom andra, vi var nämligen utanför Dinos. När jag väl kom in fick jag inte rabatt i garderoben trots att jag skjutsat den inte-längre-så-lille-Lucas till en hel hög fotbollsträningar och passade på att skälla på honom. Det kan han gott ha!
Här tar sagan strax slut då jag träffar Skjort-Thomas, köper en öl, går ut, spyr på Strandgatan, betvingar en svår lust att bli haffad av polisen (återfalls förbrytare vore jag då) och far hem. Mumlar nåt osammanhängande åt Ia, tar min hink med till sängen och spyr på golvet.
Se det var en riktig partykväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar