Kökar har jag varit till två gånger och var gång får jag lust att sänka ön i havet alternativt arkebusera tippskötaren. Kökars soptipp är nu den sämst skötta på hela åland, ert diplom kommer på posten.
Sottunga har jag besökt blott en gång och denna var min lilla hjälpreda Figge spårlöst försvunnen. Han brukar lydigt komma och hjälpa till i vanliga fall men denna gång var han borta. När jag nästan var klar kom han gående med rödgråtna ögon, det visade sej att det bestämts att man skulle inspektera avloppsrör i sexton sekundmeter blåst och regn. Medan han ägnade sej åt detta föga inspirerande jobb satt jag inne i stugvärmen och åt kladdkaka. När han kom hem, kusligt lik en dränkt katt, fick han dock en hoper stora ackumulatorer som plåster på såren.
Kumlinge besökte jag även och då med enda egentliga uppdrag att ta hem textilskåpen då denna återvinningsform upphört. Mycket annat fanns ej heller där att hämta och när jag skulle hälsa på en av blott fyra Enklingebor jag någonsin träffat (fem när jag tänker efter) hade hon flytt till staden.
Brändö var jag till i torsdags och det mest spännande var om jag alls skulle få plats på färjan från Jurmo. Frasse hade beställt dit en skogsmaskin som nu skulle där ifrån tillsammans med en bil med släp och då blev det rätt trångt. Plats fick jag och allt gick bra förutom att jag slog i nummerbrickan i färjklaffen på grund av ofördelaktigt vattenstånd. Slutligen råkade jag ut för den mycket olyckliga kombinationen mycket dötid-världens tråkigaste bok. Jag somnade ett tio tal gånger innan färjan anlänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar