Dagens stora projekt var det lika tröstlösa som hopplösa företaget att städa runt den nys produktansvarsstationen vid Sparhallen samt det område där den gammla återvinningsstationen hade stått. En timme stod Fuskar-Ove och jag och plockade små, små papperslappar och små, små plastbitar ur högt och snårigt gräs. Efter en timme såg det mycket bättre men definitivt inte nystädat ut. Vi måste hur som helst avbryta här då min kollega skulle till att få en stroke.
Dagens stora och viktigaste händelse var utan tvekan överlämningen med stort Ö. Nikotin-Ove hade glömt sina cigaretter i de bil jag framförde och vi kom överens om att mötas på halva vägen av vår planerade körsträcka. Jag skulle åt ett håll och han åt det motsatta nämligen. När vi så möttes på den långa rakan mellan Ulfsby och Norrsunda [noch-unda] vägskäl saktade vi ner till någonstans under trettio och jag sträckte ut paketen som han tog emot i farten innan vi gasade upp igen och försvann. Oerhört tjusigt och precis som i en gangsterfilm!
Dagens rätt blev ris, kyckling och currysås där såsen var det enda som behövde lagas i ordets rätta bemärkelse, gott blev det. Kommande rätter denna helg är kåldolmar och chiliconcarne. Nu skall jag ta med mej barnen ut medan jag skall gräva eller diska burkar, har inte än bestämt mej vilket.
Då denna blogg blev alldeles för lång för att en normal människa skulle orka läsa hela delade jag helt enkelt upp den i tre delar. Smart va?
Denna dag var jag ända ut till Vårdö för att jobba. Det blev en körning som kändes typisk för vårt jobb. Till att börja med hade jag inte förstått vidden av körningen innan vi gav oss iväg vilket ledde till att vi hade fel bil och var dåligt utrustade. När vi väl kom fram till Vårdö tippen kunde vi inte få upp låset till bommen hur vi än försökte och då började en obehaglig tanke gr, kunde det vara så att i och med Vårdös intåg i familjen mise hade låsen bytts? Efter ett par telefonsamtal kunde mina misstankar bekräftas att så var fallet men det var ordnat så att någon skulle komma med nyckel och låsa upp. När vi väl var inne fick vi vårt lystmäte tillfredställt och den viktigaste biten av jobbet blev fixat. Nu uppstod dock ett annat problem, bilen har något fel med strömmen vilket innebar att efter allt vårt kranande fick vi just och just igång bilen igen, det skulle sannerligen varit tjusigt att stranda så långt bort från civilisationen. Detta bekymmer kunde man löst på så vis att bilen lämnats igån medan vi kranade men då vår bil inte har någon fungerande handbroms låter det sej inte göras.
Efter jobbet hann jag sköta lite ärenden och Bjarne är bokad till min septiktank imorgon, bromsskivor och klossar till en Volvo 940 kostar 150 euro, gubben som jobbar på Varggropen har inte alls tid att prata och min volvo är snart lagad. Den sistnämnda hade generator problem som inte ville gå att lösa men nu hade det visat sej att remmarna var lösa så den orkade inte dra runt som den skulle och de avslöjande ljud den borde ha fört hördes icke. Förra gången den krånglade saknades en jordkabel och gången före hade den gnagat av kablarna, generatorer verkar inte vara volvos grej.
När jag kom hem lagade jag potatismos och efter att jag saltat, saltat och saltat var det fortfarande för lite salt så jag saltade igen och sen när det var dags för vitpepparen tänkte jag att det är väl lika bra att ta i ordentligt så det gjorde jag. Då pepparn var lite effektivare än saltet fick jag mina första indikationer på att det var starkt när jag spillde på katten och han tog eld. När sen barnen exploderade ett efter ett fattade jag sambandet och höll mej till såsen.
Morgonen började jättespännande med poliser och blåljus, men som tur var var det inte jag som körde obesiktat den här gången. Körningen till återvinningsstationen vid Mattssons i Godby hade en extra twist idag då någon hade lämnat en bykmaskin i Vandö stationen. Vandö är en by jag aldrig hört talas om ännu mindre besökt, så det var kul med en ny ort att kryssa av på "platser jag vill besöka innan jag dör" -listan. Då jag inte tog samma väg tillbaka utan irrade mej ut på måfå fick jag se en hel del spännande, bland annat en kanal där det lär vara utmärkt motorcykelfiske på sommrarna. Kanske får man möjlighet att damma av det gammla yamahadraget som legat och skräpat i lådan så länge? Märkligt var att när jag äntligen kände igen mej igen var jag i Västanträsk, det hade jag inte utanvidare kunnat tro på förhand.
Innan jag for hem för dagen bytte jag om till sommardäck, detta hade det direkta resultatet att det började snöa. Det var kul att det för en gångs skull gick jättebra att byta däcken, det var tråkigt att jag upptäckt att bilen behöver nya bromsskivor och klossar.
Kan man, undrar jag, spendera en tisdagskväll på bättre sätt än att stå i kyla och ösregn och titta på 22 frusna gossar som klaffsar omkring i gyttjig sand? Kan man ha roligare än att titta på 22 gossar som helst av allt skulle vara någon annanstans och där de äldre spelarna en efter en börjar byta ut sej själva för att få ställa sej i en varm dusch vilket leder till att spelet blir sämre och sämre? Kan man verkligen ha trevligare än att stå dyblöt brevid planen med iskalla tår och titta på dennna smörja?
Ja herregud visst kan man det!
Men vill man?
Åkte till Saltvik idag och till min ohejdade förtjusning var det lugnt och ganska fint där. Mycket öl hade dom ju druckit men det är ju deras ensak. Någon hade rensat ur förrådet på gammla burkar och slängt hela rasket i konservåtervinningen, dessa återfinns nu i Lemland. Innan jag for hem var jag in till Gottby och växlade några ord med mina föräldrar, stal lillebrors bästa filmer och byggde ett fågelbo i sängen åt lillasyster-kanin.
När jag kom hem hade Ia redan börjat med maten och då jag inte uppfattade det illvilliga leèndet åt jag med god aptit. Då jag strax efter måltiden föll död ner på golvet, blå i ansiktet började jag ana oråd. Mycket riktigt var det sojakross nerrört i maten! Om det endå varit stryknin.
Jag var tillbaks på jobbet efter min förkylningsfrånvaro och det mesta tydde på att dom kan klara sej utan mej åtminstone korta stunder i taget. Körde ut till Eckerö för tömning och svängde också in till Hammarlands tipp och tittade. Efter lunch susade jag in till stan för att spendera en stund med mina barn medan Ia var hos doktorn och passade då på att visa upp dom för Steel fm juntan. Efter att Ia kom tillbaka åkta jag till jobbet igen och jobbade i en halvtimme innan jag återigen susade in till radion. Efter radion passade jag på att visa upp Ia för steelkontoret och så var hela familjen uppvisad.
På mixerbordet i radiostudion står det "har du inget att säga säg inget alls", hade jag haft en lapp på datorn där det stod "har du inget att skriva skriv inget alls" ja då hade detta inlägg inte blivit till!
OM jag hade tittat på W*A-Portsmouth matchen med de opartiska glasögonen hade jag tyckt att Portsmouths mål var misstänkt hands. Vidare hade jag OM jag inte varit partisk tyckt att W*A skulle haft en straffspark. Tur som f*n att jag inte är det och nu hoppas vi bara på att dom snubblar i ligan och får stryk av Wolves på vägen mot nederlag!
Jag håller mej undan hushållsarbetet denna dag med motiveringen förkylning plus fotboll på tv. En som däremot har varit riktigt driftig är lilla o. Efter att ha smetat hela ansiktet fullt med lördagsgodis bestämde han sig för att tvätta sig. Han lyfte på eget bevåg bort krokusarna ur sin vas och vaskade sej med blomvattnet. Nu har han snart avverkat en timme av sin dagslur och sitter fortfarande i sängen och kvittrar sockerstinnt.
När jag imorse satt drack morgonkaffe och läste fotbollstidning stod lilla o brevid och ropade pappa upprepade gånger. Som den moderna far jag är vill jag gärna ta aktiv del av vad mina barn tycker och tänker, så efter att jag "m-hmmat" i tio minuter tittade jag upp ur tidningen. Då visade sej att lille o sett en bild av fotbollspelaren Lionel Messi som han kallade pappa. Detta får vi anta att hade att göra med Messis fotbollsbegåvning, men i annat fall lämnar jag ett bildprov för egen bedömning. Oavsett vad han menade är jag glad att det inte var Carlos Tevez han sett på bild (längst till höger).
Fotot av mej är taget av den utmärkte fotografen PetEr så rättigheterna är hans när den blir en ny "Che Guevara bild".
När nu denna förkylning drabbat mej så svårt och jag står på randen till min dödsbädd (skall bara gå till kea och handla först, det blir plättar idag nämligen) måste jag berätta några saker som jag inte kommit ihåg att skriva tidigare.
På påsken, skärtorsdag tror jag, gjorde jag en bloggspot på sätt och vis. Det stod en typisk småbarnsmamma i den evighetslånga kön och så ut som man skulle tänka sej Jessica om hon fanns i sinnevärlden. Vi tittade så där länge på varandra, jag därför att jag är nästan blind och helst hade gått på tre meters avstånd för att se ordentligt och den förmodade Jessican för att det är obehagligt att bli påstirrad av smutsiga lasbilschaufförer i gula mössor.
Helgen efter tror jag att det var, när det blåste så heskt, trillade en frisbee ner ur en tall på gården. Denna frisbee åkte upp i trädet medan vi höll på att flytta in i huset. 3 och ett halv år hade den befunnit sej i trädet och varit svår att se och ännu svårare att få ner.
Onsdag var en dag av oväntade händelser.
I jobbet åkte jag till Lemland, detta är i sej inget underligt då jag pilar dit var och varannan vecka, mängden avfall däremot. Lemland har varit lugnt som en filbunke hela året och så förväntades det också vara denna dag, fulla välstuvade måleri och elektronik kärl (obs! Två kategorier inte en), massor av bilbatterier och fastolja så i slut ändan fick vi ente med oss allt.
I butiken träffade jag Häst-Linda och lilla Vilja, detta i sej skulle inte ha varit något underligt om det inte vore för min fasta övertygelse att do bodde i sverige. Så var alltså inte fallet och vi pratade en lång stund om barn av alla de slag. För jag vet inte hur månte gången lyckades jag slänga ur mej så där i förbifarten att vi skulle få barn i tron om att alla visste och blev varse om att alla inte alls vet allt om mej. I sej lite underligt med tanke på hur jag fläker ut mej i cyberrymden.
I hemmet var jag, eller närmare bestämt i sängen, när jag blev kissnödig och skulle gå ner i källaren för att lätta på trycket (husets vattenclossett befinner sej på den våningen om någon inte förstod). I den synnerligen branta trappan tappade jag balansen och halkade (eller "grindade" som min lillebror nog skulle kalla det) sju steg neråt men lyckades hålla mej stående. Sju steg räknade jag på dunsarna i efter hand: bambambam *litet uppehåll* "jag kommer att få leva!" bambam"jag kommer då trots allt!!"bambam *stopp* allt lugnt urinblåsa intakt. Slutet gott allting gott.
Är snubig. Har ädid sobba, ded var god, och sald. Nu jag vila.
Andras kommentarer
Stackars liten Boutrous *sträcker fram en näsduk* och önskar att du kryar på dej fort! (2.4.2008 19:58:30)
Susy - - 79.133.30.74
Ditt svar på kommentaren:
Lilla o tog ett steg närmare vuxenvärlden imorse. När min klocka ringde vaknade han och ställde sej upp men var så trött att han inte fick upp ögonen och fick lägga sej ner och vila till nästa snooze. Jag gav mej av till Kumlinge och lyckade med hjälp av en snurra, två motorsågar, en gammal Cresent moped utan motor och lite problemavfall få fullt flak. När jag var på väg till Seglinge missade jag färjan precis och osäker på seder och bruk i skärgården (liksom vilda västern i stort) stannade jag snällt vid kajen. När färjgubben sen såg mej gjorde han hanbromssladd och kom tillbaka. När jag sedan missade honom precis på väg från Seglinge också så tutate jag vis av erfarenhet. Detta var enda gången av fyra som jag tutade med flit denna dag. Tutan har varit trasig flera år och då den nu är lagad tutade jag en gång ombord på Grisslan, en gång ombord på Seglingefärjan och en gång när jag skulle svänga in till Visings. Innan jag for hem tänkte jag åka via kommunkansliet och titta på närpèsen som lär sitta där, men även om dessa är en lägre stående ras än t ex Ålänningar tänkte jag att denna ändå kan vara kapabel att känna sej illa till mods av att bli utstirrad. Jag valde istället att somna i hamnen.
Det kändes som första dagen på evigheter som jag var på jobb, som tur var började jag med en mjukstart. Ia skulle på blodprov på morgonen och när det var klart lite efter halv nio fick jag ett sms som meddelade att det var möte på kontoret klockan nio och när det var klart var det lunch. Efter lunch jobbade jag som en liten iller då jag skulle till radion efter två kaffet.
Radion gick ovanligt bra och jag hade tagit med en hel kasse hårdrock. När jag sedan hittade The Leather Nun på datorn var lyckan total men tråkigt nog hakade den upp sej efter halva låten.
Innan jag åkte hem for jag tillbaks till jobbet för att hämta jobb bilen och in via mor&far för en kvick tallrik spaghetti, racerfart hem och grädda födelsedags-våfflor åt födelsedagsbarnet. Dom fick helt klart godkänt men man kunde möjligen lägga lite salt i smeten nästa gång.
Säsongens näst sista match innan seriestart är nu avklarad och den kan inte beskrivas på annat sätt än en rasande succè! Inte nog med att min egen insats var i stort sett felfri, jag lyckades få ett gult kort också och som grädde på moset fick jag sparka min favoritkurd mitt på benet! Ja och så vann vi med 3-1 förståss. Lukas får bedömmas som matchvinnare med sina 2 mål och en assist, men man måste även nämna några andra saker.
Krisse slog inte bara en utan två stycken riktiga Arteta-passningar och bevisade således att man kan bli en bättre spelare hemma i tv soffan.
Löken gjorde mål. Det händer sällan annat än på DUVs träningar och inte ens där är dom riktigt givna.
Piffen puttrade runt riktigt bra med sina extra 20pannor och titta till oss försvarare tätt som titt. Mycket trevligt välkommen åter.
Smeden vomerade på planen, detta var i sej inget konstigt (han kissade i duschen FÖRE matchen), men han hade lite dåligt samvete då detta trots allt är en inomhushall. Alltså inga glidtacklingar i mitten innan mattan är bytt.
Jag har visserligen snart fyllt min kvot av barn så katastrofen skulle varit liten, men jag var blott tre centimetrar från att vara förevigt steril då jag fick ett knä hårt smällt i ljumsken. Känslan av den verkliga smärtan i kontrast mot min oerhörda glädje över att det bara var ljumsken var märklig.
Värt att noteras är också att jag hittils aldrig mött Linus Gestranius utan att ha svåra smärtor och stora blåmärken efteråt. På fotbollsplanen alltså, i matbutiken brukar det inte vara några problem!
Jag frågade lillebror om barnvaktandet gått bra och det hade det.Här vill jag passa på att varna kännsliga läsare(alltså Susy) att det kan bli lite läskigt. Bara en gång hade lilla a börjat gråta. Hon hade nämligen kommit gående med en filt ihopknölad i famnen, slängt in den i kojan, smällt fast dörren, allt detta hysteriskt skrattande. Hundradelen av en sekund senare kom Gizmo utrusande ur kojan likt ett skollat troll! Hon måste ha sett honom sova på filten och tagit chansen att hämnas alla oförätter. Gråtande kom efter att Henke sagt åt henne att detta inte var acceptabelt beteènde.
Andras kommentarer
Jag läste ju ändå...du visste det va?? Din bror verkar vara väluppfostrad när det gäller vad som är acceptabelt när det gäller katter....kom du in i familjen sent? (30.3.2008 13:02:25)
Susy - - 79.133.30.74
Ditt svar på kommentaren:
Ias födelsedagsmiddag igår blev lyckad. Först åkte vi till Indigo och åt och även om maten var "god men inte mer" var det ändå trevligt. Lite obehaglig till mods blev jag dock när det gammla paret brevid började gräla. Det mina kantarellöron lyckades uppfatta var att tanten sa något som gubben tyckte var "onödigt" och sen gnällde han i tio minuter över det.
Efter maten cirklade vi runt i stan en stund i väntan på att hällefisken och grönsaksbrickan skulle sjunka så vi kunde åka till Santha och glufsa smörgåstårta. I drakboet satt hela ligan med bloggare och man kunde höra det illavarslande ljudet av fruntimmersskratt redan i trädgården. Allt gick bra och jag fick kalasa på en stor bit smörgåstårta medan Ia skötte snacket.
Halv tio var vi hemma igen och alla barn levde och de flesta såg till och med ut att må riktigt bra.
Barnvakten får fyra solar!
Ia och jag skall ut och äta födelsedagsmiddag på lördag. Tanken var att vi skulle till Indigo men när vi nu för första gången anlitat en barnvakt som går på timlön har jag ändrat planerna en smula. Middagen kommer att äga rum i vårat garage med en trave bildäck som bord och mjölklådor att sitta på grannen Stig kommer att spela fiol och grannen Peter sjunga "Åh denna natt" (eller vice versa helt enligt hur det passar dom). Som extra krydda kommer clownen Jolle förbi cyklande och målar garaget gult med röda prickar. Allt detta utspelar sej medan jag rullar runt frikadeller på tallriken i hysterisk hastighet. Sen springer jag in och betalar barnvakten!
Bara för att skryta vill jag passa på att berätta att all ved är inburen sen igår samt fint staplad i källaren, lilla a hjälpte till med stapling och alla ned bärandet. Lilla a staplade bara de finaste bitarna på sin sida och jag fick ta de fula.
Idag pott-tränar lilla o och han har just nu världens största kissblåsa. Vidare tänker jag idag laga lövbiff sås med det nya kelda svamp tjofräset samt torka upp kaffet jag hälde ut över kaffe bordet.
*edit* Jag hade fel om kissblåsan, den var inte alls stor den var tömd bakom soffan.
Jag hade en liten "aha upplevelse" när jag var och handlade till kantarellen, en väldigt liten men endå. Jag hade skrivit upp ingredienserna till tre maträtter som jag skulle laga över de kommande fyra dagarna och ändå kom jag ut ur affären med ingredienser för fem måltider! Hur gick då detta till frågar ni (men mest jag), jo jag strosade runt i butiken och hade just klarat kurvan vid mejeriprodukterna och kom in på den långa rakan (som börjar vid smöret och slutar vi blöjorna ni vet) när jag som vanligt stannade för att drömma bort några minuter vid arla köket produkterna. Den med svamp är det vanligast objektet för mina fantasier (hm) och då jag började läsa receptet på sidan så kom jag på vad jag skulle kunna använda den till. Sagt och gjort fick jag köra mot trafiken bort till köttdisken för lite lövbiff. Den andra grejen var pirkkas thai sweet hot medium not so spicy chili sauce som vi alltid hade till köttfärssåsen hemma i Gottby (och då menar jag orginalsåsen inte den jag lagar med grädde och tomatsås), det var bara att vända om igen det och hämta malet kött. Det här var alltså första gången som jag kom på en riktig maträtt direkt i butiken och handlade utefter det. Snart blir det dags att använda huckle!
Onekligen har detta varit en lyckad dag i mitt liv. Som hemmafru är det inte ofta man har möjlighet att städsla häst och kärra för att åka in till staden och handla en idag var en sådan dag. Det stundar nämligen en födelsedag på måndag (Ia blir snorgammal!) och skall man ha extrafina presenter går det inte att handla på den lokala lanthandeln. Första presenten blev det nitlott då det önskade föremålet var slutsålt men den andra affären hade den andra presenten och till ett mycket förmånligt pris dessutom! Efter denna semilyckade shopping var det dags för en paus med Hesburger det givna valet. Här träffade jag lite överraskande en kyrkans man tillika en gammal vän i Pastor Stenros, vi talade om ditt och datt allt medan jag åt och han jobbade. Jag noterade att min goda uppfostran delvis håller i sej då jag osvikligt kommer ihåg att ta av mej hatten medan all sallad från burgaren fastnar i mustaschen. Jag hade varit klok nog att ringa upp en av äffärerna som säljer present ett för att kolla om den fanns och hade dem att lägga undan den så nu behövde jag inte stressa. Således passade jag på att svänga in till Magique (eller hur f_n man nu stavar det!) och köpa en tjusig jacka med fuskmocka och päls så nu skall jag ut och driva in lite kor. So-long!!
Jag hade lagt upp en helt ny plan för att kunna elda brasa ute, denna involverade torr ved och brännolja. Det som inte ingick i planen var orkan. Som backup plan hade jag att göra ingenting men inte heller den har funkat som man kunde önska. Jag tänkte sitta framför datorn men först smygbykte jag lite och diskade en maskin disk. Sen satte jag mej ner i lugn och ro närmare en timme innan det blev strömavbrott och jag började tvångsmässigt småpyssla igen. Nu har jag torkat ur kylskåpslådan där sojaflaskan läckt och satt mina piercingar att koka i kastrull. De blir en soppa av dem så fort de blivit mjuka.
Jag hade för avsikt att elda upp min gamla rishög jag hade på gården (nej inte bilen), men då den legat och surnat iställe för torkat som jag trott var den tämligen svårflörtad. Efter någon timmes försök där "försiktig rökutveckling" var brasans höjdpunkt gav jag upp och gick in. Jag gav mej istället ikast med att röja väg in i potatiskällaren gud glömde (och jag ignorerade) för att göra plats för den torra veden. Där fick jag lära mej att potatis glömd i papperskasse blir torr, torr massa och gråsuggor, potatis i hink blir lös, lös äckel päckel och gammal öl som läckt i en hink blir så möglig att den äter upp burken! När jag transporterat ut denna sanitära katastrof till komposten kom jag fram till Spensers matlager. Han hade nämligen kommit över en ansenlig mängd påssoppor, pasta och konserver (precis när jag skrivit så här långt ringer fotbolls-Lukas och tigger skjuts varpå jag omedelbart tappar bort den oerhört roliga och dräpande punchlinen. Kul skulle det ha varit i alla fall!). När denna del av källaren var ren började jag bära in den torra veden och lilla a bar omkring med den halvtorra veden och bar den dit den skulle. Någonstans i mitten av allt detta bärande och städande lagade jag stuvade makaroner och korv och snart skall jag åka på träning och inte glömma lille Lukas.
Över påsken har jag alltså sökt mina förfäders spår. Jag, lilla a och lilla o reste till Sottungholmarna för att visstas med mina morföräldrar och en hoper andra släktingar. Genast hamnade jag i det ökända arbetslägret Döda enbusken (Gestorben Wacholdergebüsch på orginalspråk) där Frau Molinder drev oss framåt genom snåren med järnhand och ilskna vakthundar. Detta skulle fortsätta över hela påsken (enda omväxlingen var att på fredagen fick vi bära törnekrona till minne av jesu lidande). Redan första natten trillade lilla o ur sängen och fick en så präktig blåtira att jag knappt vågade ta hem honom. Nätterna fortsatte vara händelserika ty redan följande natt var det dags igen. Lilla a vaknar för att springa på pottan, då farstun vaktas av ilskna hundar vågar hon sej inte förbi utan väcker mej. Vid det här laget är hon nära bristningsgränsen och inte blir det bättre när jag inte hittar pottan i mörkret, paniken stegras och jag famlar desperat runt i mörkret innan jag slutligen får händerna på ett föremål som känns som en potta, sliter det åt mej, drar ner lilla a`s pjamasbykor, sätter henne på pottan och inser i samma ögonblick som jag hör skvalet att något inte står rätt till. Jag har lyft upp henne på en femliters burk med målfärg som har locket kvar!
Efter denna pärs kunde allt tagas med en klackspark och vi åt gott och drack vin, grävde grund till storasysters hus och eldade mer buskar, gömde och åt chokladägg i massor samt imponerades över lillebrors imponerande kisstråle ingen prostataförstoring där inte!
Nu skall jag söka stenarna där barn jag lekt (jag skall åka "kunkipåsa" på pappa medan han jobbar) och bege mej ut till Finnö över påsken. Tusen kilo packning och tusen euro påskägg (f-n vad dom är dyra) har jag med mej således bara det nödvändigaste. Glad påsk!
Medan jag väntar på att diskmaskinen blir klar så jag kan få skärbrädet så jag kan skära morötter och gurka att dippa passar jag på att skriva. Jag har finfrämmande inplanerat för kvällen och då jag skulle åka till kökar så blev det till att rappa på när jag väl var där. Skjort-Thomas kommer kl.20 och om man tar långa turen till Kökar är man hemma kl.18:30 och skall man då laga middag och grönsaker till dipning blir det ont om tid. Det fina med min plan var att det aldrig är nåt på Kökar på vintern och man har en timme på sej men det dåliga var att vi tog in till Husö samt att jag stod som en propp i hålet på färjan så jag måste av i både Sottunga och Husö. På Husö var färjfästet inte inställt på lastbil så jag slog i klaffen och måste efter mycket om och men svänga och köra framlänges ombord. Väl på rätt holme var det långa benet före och jag blev som vanligt rasande av att komma till tippen. Det är i sej ganska underligt att jag VARJE gång blir arg då jag borde veta hur det är redan, men icke. Denna gång hade gått ett steg för långt och flyttat kärlet för impregnerat virke tll sin lilla perong och fyllt det med plast, ersatt det med ett skrangligt skit kärl och fortfarande lämnat sitt impregnerade virke på marken. Jag vidtog lämpliga åtgärder. Väl hemma lagade jag mat, vek in tvätt, dammsög och diskade precis som sej bör. Jag har lagt mej till med ett litet slutspels skägg bara för att jag skall komma ihåg att jag är född gosse om det skulle gå över styr. Nu skall jag skära gurka, morot och små blomkålsbuketter att dippa till vår grabb kväll. Ta-ta!
Andras kommentarer
Är inte dippade grönsaker lite väl tjejigt för en grabbkväll? Börjar det inte gå överstyr med ditt bejakande av din kvinnlighet nu? (20.3.2008 09:07:46)
Susy - - 79.133.12.207
Ditt svar på kommentaren:
Skall just somna på soffan och spilla min efter-träning-öl övermagen så jag tänkte att jag kunde skriva ett par rader innan jag stupar.
Jobbet var som jobbet är, jobb. Var och handlade efteråt och det rimmade sidfläsket var slut. Lagade Bamse biff, snabbt och enkelt rör man ihop köttfärs och kryddor och matlagningsgrädde, SPLATT ner i pannan, stek, mera sås, ÄT. Bus enkelt. Efteråt mådde jag lite illa och i det tillståndet rusade jag till träning och övervägde för ett ögonblick att spy bamse biff över hela Slam-Patrik. Ångrade mej och vann alla matcher istället. Krisse ville inte kommentera hur hans träning varit men att döma av den gris rosa hyn och det glada leèndet hade det gått hyffsat. Nu skall jag somna till Dr.House.
Jag var och handlade tre grejor idag. Dessa synes på bilden (för alla utom Danka) och är ingredienserna för en lyckad helkväll. Den som kan identifiera de tre varorna vinner en helkväll med mej!
Det har varit lite av en stopp-start dag idag känns det som (förövrigt ett engelskt uttryck som jag översatte hejvilt i huvudet). Vi delade upp körningarna så att vi skulle köra stan med tillhörande ställen på morgonen och eckerö efter lunchen. Efter lunchen blev vi dock uppehållna av ett oväntat skylt problem vilket innebar att jag inte kunde åka till eckerö utan fick vara kvar på stationen. Där kom det dock oväntat besök iform av svärfar och Brock-Nisse och då blev jag ytterligare uppehållen och sen han man inte mer än börja så blev det att åka iväg till radion. Jag kom inte riktigt igång med radiopratandet idag och när jag stakat mej och mummlat i en timme kom Eva och slog mej med en käpp. Väl hemma lagade jag en ljuuuvlig svamp och skink sås till opastan, Janne-Boris Möller ringde och gratta.
Jag har verkligen fått upp ångan i mitt hemmafruande idag. Jag fick ligga och dra mej en stund extra imorse och hasade mej upp först då Ia gav sej iväg på en skogspromenad. Jag hann inte mer än starta diskmaskinen och äta frukost innan jag fick ett sms från skogen av Ia som hade havererat. Jag svarade att skallgångkedjan var på väg och började göra lilla o i ordning. Just som vi skulle ge oss ut i skogen för att leta upp min gravida och stupade sambo kom "fåret Shaun" på barnkanalen och sökandet måste skjutas upp i 10minuter. När vi väl hittat och bogserat hem henne placerades hon på en trägårdsstol så jag kunde köra in lite ved, lilla o hjälpte till lite grann. När vedinkastet var fyllt skeppades familjen in och mina sysslor trappades upp till gränsen för ohanterligt. Lilla o skulle fyllas med mat och åka på tupplur, byk skulle bykas och källarn rensas så torktummlar-montörerna ska få plats, diskmaskinen plockas ur och kasta lilla o i säng,sopor bäras ut, bordet torkas, golvet sopas och matlagning påbörjas. Just nu är degen till pizzabotten på jäsning (ett jäkla kladd att knåda den ifall ni inte visste) och jag har 30minuter att göra vad jag vill på och egentligen ville jag vika mjölktetror men det fick bli en blogg istället. Man kan inte tänka på nöjen jämnt!